Jag är inte glad . Igår höll jag på att bryta ihop totalt . Jag fick ett utbrott som skrämde både mig o gubben . Är jag på väg att kollapsa ??? Magen knyter sig o tårarna bränner sönder baksidan av mina ögon.
Det handlar om mig och våra kids . Jag gör allt för dem , älskar dem mest över hela världen men de tycks inte fatta !! Varenda dag , ja jag menar varenda dag kommer de hem från skolan o hinner inte genom dörren förrän de är i luven på varann . JAG ORKAR snart inte mer !!!! Bråkar de inte med varann så lägger jag all min energi på onödiga disskusioner och tjat.
Aldrig är de nöjda. Vi satte oss ner o pratade ännu en gång , förklarade för dem hur jag mådde . Frågade om de kunde minnas när jag sist var glad o lycklig . Till svar fick jag - på kräftskivan !!
Då kan ni själv tänka er hur länge sen det var !!!! Allt ska kretsa runt dem . naturligtvis ska det det , men jag måste ju oxå få vara lycklig.
Jag kämpar med att känna mig lycklig o komma igång med att få bort de där kilona som jag verkligen avskyr , men mår man inte bra o känner sig stressad är det så onödigt jobb !!
Igår skulle jag träna med gubben som coach , det rann ut i sanden pga en massa bråk och skrik !!!
Jag hade verkligen sett fram emot det och träningen jag fixade på morgonen gjorde att jag kände att nu e jag på G ! Den känslan är som bort blåst.
Jag har svarta moln hängandes över mig , måste hitta ett jobb , A kassan som bara precis nonchalerar mig ..... Det är alldeles för mycket runt omkring just nu.
Hade jag haft råd hade jag åkt bort en helg helt för mig själv . Få tid att andas o fundera.
Började läsa boken " the secret " igår och fick upp ögonen. Det är svårt att vända negativa tankar till det positiva . Redan nu sitter jag o tänker på vad som kommer hända när de kommer hem från skolan , förbereder mig för bråk och skrik ! Samtidigt försöker jag vända på det genom att spela spel mm med dem , men nog fan ska de bråka om vem som ska ha vilken färg , vem som ska börja , den fuskar , den vill inte vara med längre osv ......
Känns som om jag håller på att bli knäpp i huvudet !!!
Hur länge orkar jag ?
Hur länge ska gubben min orka ? Varje dag han kommer hem är bråken i full gång , jag e ledsen och han måste börja med att medla . Han ska ju oxå få vara glad över att få komma hem till sin familj !?!
Barnen verkar inte glada de heller , grabben har nattskräck o de senaste veckorna har de escalerat.
är det på grund av stämningen här hemma ? Jag försöker verkligen , men minsta lilla motstånd nu för tiden så blir jag irriterad o skriker . orkar inte försöka mer .....
Marlene
18 oktober 2012 10:27
Du är inte ensam! Som jag känner igen mej. Hos oss gick det så långt att jag bad om tid hos BUP. Vi fick komma dit och då verkade killarna fatta hur jobbigt vi faktiskt hade det. Nu var psykologen inte riktigt klok, så just mötet blev kanske inte så bra. Men bara det där att killarna såg att jag behövde hjälp utifrån räckte tydligen. Så mitt råd till dej är att låta någon annan prata med barnen, en nära kompis, mormor eller någon annan som är vettig. Jag kan så här i efterhand se att mycket hängde på mej och hur trött och utbränd jag var, men också på att vi inte hade något roligt att sträva efter som familj. Då tog "projekt hund" form. Vi bestämde oss för att köpa en hund men hade inga pengar. Men för att välkomna en valp in i familjen måste ju familjen vara trevlig och atmosfären välkomnande... jupp... så enkelt var det att stoppa bråken. Man kan inte bråka när det finns en liten rädd valp i huset. Sen skulle ju pengarna samlas ihop, tillsammans! Så det blev att leta tomflaskor, plocka bär och svamp och sälja, sälja jultidningar och en massa annat. När pengarna var ihop samlade hade killarna nog glömt hur osams de en gång var och när valpen väl hämtades var det frid i huset. Nu säger jag inte att det är lätt eller att man ska köpa en hund, men att ha ett gemensamt projekt och mål kanske kan vara en väg att gå. Efter detta har vi gjort samma grej med en resa vi ville åka på. 2010 hade vi sålt av halva huset och åkte på safari i Tanzania. Jag hoppas att du kan hitta din väg till lösning, för att leva i bråk ger en stress som du knappast går ner i vikt eller mår bra av. Lycka till!
http://fdensammamamman.blogspot.com
anette
18 oktober 2012 10:34
Tusen tack för dina fina ord ! Just idag e det många tårar som trillar .....
Primrose
18 oktober 2012 10:34
Hallå kikar in!
När man mår så dåligt som du gör är det inte alltid man vill ha råd.....
Men jag skriver ner lite av vad jag känner.
Du har det rent utsagt skittungt just nu.
Så erkänn den känslan för dig själv, du är inte lycklig du är olycklig! Just nu är det så.Kämpa inte emot genom att känna press att vara lycklig, du är lycklig över din familj men just nu är allt så tufft så du mår pyton!
Du skulle nog behöva prata med någon proffis.
Du är på väg in i utbrändheten...tror jag.
Du har så mycket press på dig, med så mycket mörkt över huvudet är det inte lätt.
Först, dina barn har en underbar mamma som älskar dom ,det vet dom om. Men jag tycker att låt dom bråka....dom älskar varann men dom är inne i en sån ålder.
FÖRSÖK att inte bry dig när dom håller på och kivas.Eller riktigt bråkar, det får dom klara upp själva!
Gå på en liten prommis runt kvarteret.
Man går upp i vikt av stress, du är inne i en ond cirkel just nu, du kommer att komma ut ,-)
Att inte ha ett jobb och att inte få rätt hjälp, det är tufft!
Du måste vara extra snäll mot dig själv.
Allt måste inte vara perfekt hemma med bak o städning, det får rulla på ändå.
Ta hand om dig! Du är så himla mysig, det här kommer att ordna upp sig.
STOR KRAM Primrose
http://penandparchment-penandparchment.blogspot.se
anette
18 oktober 2012 10:36
Du anar inte så glad jag är att just du tittade in !!!! Nu stor tjuter jag , du har ju så rätt !!
kram
Therese
18 oktober 2012 10:58
Känner igen det där! Bråk så fort de kliver in. Jag har meddelat att jag inte accepterar att bli indragen i det. De får bråka själva kommer det där "maaamaaaa" så nonchalerar jag det. Det är inte lätt, men det tar alldeles för mtycket energi. De får lösa sina kontroverser själva och inte i min närhet. Men man blir så trött, tex om man hittat på att åka ivg på något skoj, så märker man inte av uppskattningen utan bara bråket om vem som ska sitta var i bilen på väg dit eller vem som ska sova var på hotellet och liknande. Men snälla, kan de inte bara vara glada åt det vi ska göra, tänker man. Ja du är inte ensam, men det gör ju inte att det känns bättre. Hoppas du/ni når någon lösning. På jobbet råder i alltid att inte ge barn som bråkar/beter sig illa någon uppmärksamhet. Då blir det en vinning i det. Uppmärksamma och bekräfta dem istället när de gör något bra/inte bråkar. Det vänder många gånger den onda cirkeln. Barn märker ju att de får hela uppmrksamheten när de bråkar/skriker högst och mest! Kram
http://blogg.amelia.se/majvorsmemoarer
anette
18 oktober 2012 11:00
Tack vännen
Jeanette
18 oktober 2012 21:15
Stackare.. jag vet precis hur du har det, som du vet.. I helgen åker liten till Stockholm och vi andra tre är hemma utan henne. Och det ska bli så SKÖNT!!! Hemskt att känna så, men med liten är det bråk, skrik, skäll, smäll i dörrar, saker flyger runt osv. Med andra ord bara jobbigt. Det är jobbigt så in i helvete, men du ska veta att du inte är ensam <3 Även om det inte är nå'n tröst. Synd att vi inte bor närmare varandra, då kanske vi hade kunnat stötta varandra. Men kämpa på och be om hjälp om du känner att du behöver det. Jag vet att det inte är lätt, jag har skjutit på det i några år :-(
Kram o lycka till (0m du vill spy av dig så finns jag på meddelande på fb eller om du vill ha min mailadress)
Kram o ta hand om dig, du är viktig!!!!!
http://jijsdagar.blogspot.se
anette
18 oktober 2012 21:49
Du e såå himla go , ja varför bör du såå långt bort !!!
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma
18 oktober 2012 22:00
STOR KRAM. Du är verkligen inte ensam om att ha barn som bråkar med varandra, jag känner så igen mig i varenda ord du skriver. Har haft stora problem med min dotter, åtgärdsprogram i skolan, utbrott där man måste hålla fast henne osv. Som vi har kämpat och som jag har varit på väg att just kolapsa. Men någonstans har jag hittat styrkan igen, även om vissa dagar fortfarande kan kännas förjävliga så har jag en helt annan styrka idag, mycket också tack vare min man som tar barnen när jag känner att nej nu orkar jag inte mer.
Mitt råd till dig är därför att göra något bara för dig, kom ifrån hemmet. Det behöver ju inte kosta pengar, du kanske har någon vän eller släkting som du kan få sova hos någon natt, gå på bio tillsammans med, äta middag tillsammans hemma, ut i skogen och vandra eller liknande. Eller så tar ni bara en kväll och har barnvakt till barnen och ger er iväg du och maken och gör något trevligt. Kanske finns någon barnvakt även till barnen som de kan komma till och sova hos någon helg? Ibland behöver man få den där egentiden, komma ifrån varandra både barn och vuxna och även syskon emellan. Kanske kan ni dela upp er lite mer när båda vuxna är hemma också och ge varje barn egentid, det brukar de uppskatta och jag tycker också barnens riktiga personlighet och de fina sidorna kommer fram bättre då. Då är det så mycket lättare att ge den där berömmen som de behöver få höra istället för hur mycket de bråkar hela tiden och då ser hur ledsen du blir.
Sen finns ju alltid BUP o ringa för att få hjälp. Vi har själva varit i kontakt med dem.
Hoppas iaf att det vänder för er och att du hittar styrkan. Och jag är säker på att du är en jätte bra mamma som verkligen gör allt för dina barn.
Vill du prata mera och mer privat så får du gärna maila mig lotten_81@spray.se.
Kram på dig.
http://lottizdays.blogg.se
anette
18 oktober 2012 23:07
Tack söta du ! Vilket hjärtligt erbjudande från någon jag precis börjat följa . Det värmer !!! Kram
dianasdrömmar
19 oktober 2012 05:59
Ja, ibland räcker inte orken riktigt till.Jag har varit arg hela veckan men kan inte sätta fingret riktigt på vad...men som tur är vänder det vännen stor kram Diana
http://dianasdrömmar.se
Anneli
19 oktober 2012 17:15
Du vet var jag finns sys,har alltid en axel ledig enbart för dej.
Älskar dej<3<3
anette
19 oktober 2012 17:34
Jag vet !!
Jessica
20 oktober 2012 13:20
Men åh, det gör mig ont att läsa att du har det så tufft just nu... Och jag är tyvärr fel person att ge några bra råd i detta fall för jag har ju bara ett barn och har aldrig behövt hantera syskonbråk.
Hoppas att de kommer in i en annan fas, eller att det ordnar upp sig på något annat sätt snart, för det måste tära på hela familjen när det ständigt bråkas och tjafsas.
Kram till dig!
http://jesson.bloggplatsen.se
