Jag har inte valt att gå hemma och arbetslös , men pga omständigheterna blev jag arbetslös och det var bara att gilla läget ;(
Det är idag inte lätt att gå hemma , pressen från alla håll är så stor att man till slut mår dåligt .
Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna tillåta mig att må bra , att få tid till att ägna mig åt träning och göra saker man aldrig hinner med, att inte behöva välja bort barn och vänner, att för en tid kliva ur ekorrhjulet och få vara något mer än en god konsument. En glad och livfull mamma.
Men det är svårare än många tror . Det är svårt att känna sig tillfreds med tiden du har hemma.
Hela tiden får man höra " men du som går hemma " .......
Man tappar motivationen , lusten att få något uträttat . Saknaden av kollegor, känslan av delaktighet och bättre ekonomi hänger som ett svart moln ovanför. Man tappar fästet och blir lättirriterad.
Förlusten av social status som alla arbetslösa mer eller mindre råkar ut för, är väldigt påfrestande. I vårt Martin Luther inspirerade samhälle, där arbetet betyder allt, är det inte lätt att stå utanför arbetsmarknaden. Har ni varit på en fest någon gång? Varit på ett möte i något sammanhang? Blivit presenterad för någon ny människa? Stött på någon gammal bekant som du inte träffat på några år? Då kommer så småningom den känsliga frågan, - och vad gör du nu för tiden? Jobbar du kvar på samma? Vad jobbar du med?
Jag var så hundra på att nu skulle jag baske mig ta tag i träningen , städa skåp och lådor , unna mig att få må bra ,varför känner jag mig då så skyldig när jag tränar eller unnar mig lite egentid ??
Möjligheten till en förhöjd livskvalitet för en liten stund, som finns där inom räckhåll för mig som arbetslös, är något jag ytterst tillåter mig att njuta av.
Man sätter stor press på sig själv ..... Att vara arbetslös är att ha världens hårdaste jobb! Långt ifrån alla håller med om det. Ofta får jag höra: - du som har det så bra, som alltid är ledig ......
Varför känner jag mig då så skyldig ?
Risken att betraktas som arbetsskygg i en kultur där identiteten så hårt är kopplat
till prestationen är för stor.
Att välja bort saker som får en att må bra under denna pressade situation som arbetslös innebär ett ofantligt misstag – för vem tjänar på att jag den arbetslöse mår dåligt?
Handlingsplaner från arbetsförmedlingen där jobb efter jobb ska sökas och rapporteras in ....
Jobb som inte är lämpade för mig , men trots det ska man söka !!
Man får höra " det skulle du passa som , det skulle vara perfekt för dig " .....
Då innebär det år av studier , något som jag för tillfället inte ser som ett val.
Hela situationen gör mig stressad , inte minst nu inför julen , klappar som ska inhandlas mm mm
Stressen man genomgår är, som jag upplever, är att jag ”rostar” ihop, tappar tempot. Det minsta ärendet, den minsta arbetsuppgiften osv. känns jobbig. Som om kraften inte räcker till. Räcka till ja, vad man än har tänkt göra känns emellanåt som att det inte finns tid över för. Hur ska jag hinna med? Vad beror detta på då? Mitt svar är sannolikt att ju längre tiden går så tappar jag tron på mina kunskaper och färdigheter, samtidigt som stressen och frustrationen ökar på grund av situationen som arbetslös.
Jag lever här och nu , man ska fånga dagen ......
LILITH - Boktokig mamma med Borderline
7 november 2012 09:29
Jag har slutat att svara på frågan om vad jag gör för säger jag sjukskriven så får man frågan om för vad och när man väl berättat det så stämplar folk en som knäpp. Jag brukar svara att vad folk gör om dagarna tycker jag är rätt oviktigt utan det är hur de är som är det viktiga.
http://lilith.se
Primrose
7 november 2012 10:32
Förstår dig så väl!
Folk lägger sig i och får en att känna sig skyldig.
Det ÄR jobbigt att vara hemma, när man vill ut och vara med i ett socialt gäng. Man behöver "höra till" bli sedd och få se.
Ett gapskratt bland jobbarkompisar. Dom allra flesta förstår inte hur det känns att plötsligt hamna utanför, det är en sorg!
Vara hemma ta det lugnt, göra vad man vill, när det inte är självvalt är det jävligt svårt. Det är klart att det är en njutning för dom som jobbar att vara hemma en extra vecka och bara skrota runt.
Men en sak..... du är du! Du har dom färdigheterna du har, du kommer att få mer. Det är sanningen. Du känner inte så nu, vilket är naturligt. Pengar behövs, det kommer man ju aldrig ifrån.
Just nu har du hamnat i en jobbig cirkel. Hur du än vänder dig har du ändan där bak. Acceptera! Det låter taskigt att säga så, Men det är välment ,-)
Försök ändå unna dig roliga saker, du kan lika gärna passa på ,-)
Men jag förstår att du mår pyton, känner hopplösheten.
Då försvinner energin som ett trollslag.
Jag har inga bra ord att pigga upp dig med, men du är fortfarande ung, du kommer att få jobb med största säkerhet, Så när du flänger runt på jobb senare, vad tror du då att du önskar att du gjort den här tiden ....
Det tar på psyket att ha det som du har nu, håller med "det är det värsta jobb man kan ha"
Håll inte inne med känslorna, skrik gråt svär när du är själv.( om du känner för det förstås)
Sen ta hand om dig på bästa sätt, försök att njuta.
Jag håller tummen hårt för att det ordnar sig för dig snabbt!
VARM KRAM Primrose ,-)
Det är lätt att hamna i en depression när tillvaron rämmar, så bry dig inte om andra, ta det lugnt, försök! ,-)
http://penandparchment-penandparchment.blogspot.se
anette
7 november 2012 10:49
Tusen tack söta du
Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma
7 november 2012 11:16
Folk lägger sig allt för ofta i andras liv för mycket. Tänk om världen istället kunde ge varandra kärlek, säga hur fina de är och berömma en för bra saker man gör. Nästintill alla människor kämpar och gör sitt bästa, tyvärr finns det ett fåtal som bara vill åka snålskjuts, lurar systemet och så och jag tror det är de människorna som dragit ner för alla andra, satt stämpeln man får.
Iaf hoppas jag du snart får ett jobb och undertiden du väntar och försöker hitta ett, passa på att gör saker du tycker om utan något dåligt samvete. Du är värd det bästa och du ska inte behöva förklara dig. STOR KRAM.
http://lottizdays.blogg.se
anette
7 november 2012 11:36
Dina ord värmer Lottiz !!
Jessica
7 november 2012 17:24
Jag har också varit arbetssökande under ett några kortare perioder i livet så jag förstår verkligen hur du känner det. Jag har vid dessa tillfällen valt att plugga, för då kände jag att jag vässade mig själv som person och så gjorde jag något "accepterat" och "viktigt" på dagarna och min självkänsla växte. Jätteviktigt.
Ett tips till dig är att inte se en utbildning som ett jättesjok och åratals av studier - läs in ett ämne som du kan komma att behöva framöver eller läs något bara för att det är skoj eller verkar intressant på Komvux exempelvis. Det klarar till och med en ansträngd budget av. Åtminstone här i Kungsbacka, då det är gratis att läsa på Komvux - hur har ni det hos er?
Och kom ihåg, du är inte värdelös - bara arbetssökande! Blogga, fota, träna, läs, promenera och njut av dagen - det kommer en tid då du är inne i ekorrhjulet igen, så passa på. Kram och stöd från Kungsbacka.
http://jesson.bloggplatsen.se
anette
7 november 2012 18:41
Tack gulliga du , men jag vet inte vad jag vill läsa !?!
Jeanette
7 november 2012 18:50
Kan nog förstå det du skriver. Jag har aldrig varit arbetslös så jag förstår självklart inte hur det känns. Men det är väl alltid så att när man har sitt roliga, trygga jobb så längtar man efter långledigt. Men att vara "ledig" på obestämd tid måste vara jättejobbigt, och inte vara den "lyx" som många verkar tro..
Kram och hoppas det löser sig för dig snart
http://jijsdagar.blogspot.se
emma
7 november 2012 21:29
känner så väl igen mig i de du skriver. jag är själv arbetslös och man mår dåligt i vissa perioder pga att ingen vill ha en. Man söker många olika jobb, har även börjat att studerat för att ha något att göra och då åkte jag ut ur arbetsförmedlingen. och fick börja om. Känns som att man är längst ner på botten. Jag skall inte sitta och lassa över mina problem på dig.
men de du skrev är verkligen jättebra. För vissa tror att det är som en dans på rosor att vara arbetslös, fast så är det verkligen inte.
ha en fin dag
http://tingeling2012.spotlife.se
Freja
7 november 2012 22:30
Bra skrivet! Det här borde politiker och de som rackar ner på arbetslösa läsa. Jag var arbetslös i några längre perioder när jag var nyutexaminerad ekonom i början av nittiotalet och jag känner så igen mig i det du skriver. Jag minns att jag tittade på tvserien "Grannar" (australiensisk såpa) och att de blev som mitt sociala sammanhang, så mycket behövde jag det. Jag behövde oxå göra något "nyttigt" varje dag, som att baka eller göra ett storkok, för att känna att jag hade ett existensberättigande. För varje dag som gick, kände jag mig mer och mer osynlig. En mycket obehaglig känsla. Något år senare imponerades jag av en kompis som på frågan vad han jobbade med, kaxigt svarade "Jag är arbetsbefriad"!
http://blogg.amelia.se/reddevil
Annika
7 november 2012 22:40
Förstår dig. Superbra skrivet. Det är säkerligen inte lätt att gå arbetslös.Hoppas det snart löser sig för dig och att du kan fånga dagen tills dess. kram
http://Gazet.se/annikatheens
Catarina
7 november 2012 22:57
Vad du är duktig att skriva! Du har precis beskrivit min situation! Jag är också så less på andras åsikter och min egen skuldkänsla och ensamhet.
Det känns ändå lite bättre nu när jag läst ditt inlägg och komentarer, vi är inte ensamma!
En jättestor kram till dig!
http://keckla.bloggplatsen.se
anette
8 november 2012 11:18
tack snälla !!
Mariette
8 november 2012 12:06
Jag har också varit arbetslös en kort period och dom som jag kände såg ner på mig mest var faktiskt arbetsförmedlingen. När jag skrev in mig så hette det att "det här ska inte bli några problem", för att nästa gång jag kom dit så tyckte dom att jag skulle söka jobb som jag absolut inte ville ha. Man känner sig väääldigt liten där. Jag tycker att du ska tillåta dig att njuta av den här perioden i ditt liv och se positivt på den. DU finns där för dina barn på ett sätt som du inte kan när du jobbar t.ex och vem skulle inte vilja ha det så...? =) Jag förstår att du saknar den sociala biten, men den här korta tiden av ditt liv kommer inte tillbaka så försök att glädjas åt allt det som är bra istället för att fokusera på saker som du mår dåligt av. Kramar
http://mariettesrora.blogg.se
Marlene
8 november 2012 14:29
Allt som är ofrivilligt är jobbigt om det sedan är arbetslöshet,ensamhet eller sjukdom spelar nästan ingen roll. Jag har aldrig varit arbetslös, tvärtom höll jag nästan på att säga... däremot har jag haft långa perioder av ensamhet eftersom många slutar höra av sej när man har "speciella" barn och är ensamstående. Det har varit fruktansvärt jobbigt många gånger. Man tycker ju att ingen förstår vad man går igenom eller kan sätta sej in i just mina känslor. Man får försöka göra det bästa av det på nåt sätt, även om det kan vara svårt. Men en dag så är man ur skiten och livet rullar på precis som man vill igen :-)
http://fdensammamamman.blogspot.com
Zinnia Blom
9 november 2012 12:28
Jga har varit sjukskriven i många år. Jag önskar ingen det. Vem vill frivilligt var sjukskriven eller arbetslös. Ingen är mitt svar. Därför förstår jag inte politikernas tankar om att ekonomiska incitament skall göra det attraktivare att jobba eller sluta vara sjukskriven. Det gäller att påminna sig själv att med eller utan jobb, skukskiven eller inte är vi värdefulla. Du är unik och jag är unik. Kram Zinnia
http://zinniastea-time.blogspot.se
petra
12 november 2012 20:10
Vilket starkt inlägg. Starkt men så rätt!
Var länge arbetslös, ja jag e väl de egentligen lönemässigt nu oxå iaf. Jag arbetspröävar nu 3 månader. Men ja jag förstår så vad du menar. Vid sociala tillställningar så får jag alltid så ont i magen när man kommer till den delen där man ska berätta vad man sysslar med. Pinsamt är de. Men varför egentligen?! Men jo helt klart känner jag igen mig. Styrkekram
http://zupermamman.blogg.se
